Kastrering!

Vi kastrerade vår kille i februari nu i år. Ca. 2 månader sedan alltså. Hur det har gått? Atlas träffade sina vänner för nån vecka sedan (Enzo och Tyson) och det gick över förväntan! De nosade på varandra som ju hundar ska göra. Inget "hemskt" läte som gjorde det jobbigt. Underbart!

Förra helgen var vi i hägnet både lördagen och söndagen och lekte med alla möjliga hundar. Stora som små, allt gick hur fint som helst! Igår var vi där igen och mötte en rottishane på 1 år. Härligt för atlas att äntligen kunna leka med hundkompisar utan att känna att han måste "prestera".

Lek på stranden!

Jajemen. Idag körde vi ner till stranden i Glumslöv och gick en rejäl runda i höstrusket. Underbart! Atte älskar att springa lös och gräva i sanden, att lukta på allt konstigt som finns där, att klättra upp för "stupet" och sen springa ner, att plaska lite i vattnet (om vattnet kommer upp till magen så är det dock inte lika kul ;o)). Ja.. Helt enkelt bara njuta av sin frihet! Önskar jag kunde föreviga en del knasigheter, men regnet satte stopp.

Vi har börjat med ett nytt foder som vi såg att
brorsan också äter. Resultat visar sig direkt! Han äter fortfarande dåligt, men då det är ett bättre foder så har han så sakteliga gått upp lite i vikt. Tro mig, inga mängder.. ;o) Men tillräckligt för att man ska märka det!

Kärlek!


Lek, lek o åter lek!

Yes! Vi har blivit ett gäng som träffas varje vecka och leker. Ibland är vi upp till 10-12 st. hundar i olika storlekar, kön och ålder. Snacka om nyttig för Atte! ;o) Han lär sig för varje gång vi är där att man får mer kompisar ju försiktigare man är när man tar första kontakten.. Första gången rusade han nämligen in och var allmänt störig, men nu springer han runt och luktar och har sig precis som man ska :o) dessutom roligt att se hur han "utmanar" hanarna.. Han är ju unghund och ska ju utmana, han får dock inte alltid som han vill.  

För första gången på ett tag äter han nu sin mat... (ta i trä) Det tråkiga är dock att han inte går upp något i vikt, antar att det inte är rätt sammansättning för hans del. Typiskt när man hittat något han gillar! Vi har maten framme hela tiden och på morgonen när vi vaknar så är maten slut. Då är det roligt att stiga upp och fylla på matskålen :)

Hösten är verkligen Attes årstid.. Oj vad mycket mer energi han har nu om man jämför med i somras (naturligt!), mycket spralligare och allmänt busigare. På gott och ont :)

Uppdatering...

Jag har egentligen ingen lust till att blogga mer, kanske märks? ;o) Låter dock bloggen vara kvar så att jag kan skriva någongång om jag har lust för det. Kanske mest för egen skull, men självklart får ni kika in ni som vill!

Regnet öser ner här i skåne just nu, längtar så till lördag (kräftskiva), den 22 aug (Turkiet) och till den 1 sept (skolstart). Denna sommaren har verkligen varit lång och välbehövlig vila för mig! Ser nu framemot skolan igen och börjar med matte och därefter svenska.


Atlas!

Operationen gick bra, så nu är han utan mandlar. Han blir fortfarande lätt trött och andfådd, antar att det beror på hans lungor då de fann något där också. Proverna visade dock inga spår av några cancerämnen och det är ju givetvis en lättnad!

Ingen kennelträff :o(

Fick nyss reda på att det inte blir någon kennelträff för oss i slutet av juli. Himla synd är det! Har verkligen sett fram emot att få träffa massor med corsos och givetvis attes släktingar (+ ägare ;o)). Men det kommer fler tillfällen förhoppningsvis!

Visst blir det operation!

Nästa onsdag (16/7) har vi fått tid för operation. Vi tog nytt blodprov igår och ett värde hade sjunkit närmre det normala men ett värde (som vi inte vill ska stiga) har tyvärr stigit. Hon varnade oss för att om det stiger upp till 10 är det risk för cancer, han har än så länge en bit upp dit, men det känns ändå inte helt bra att det är just det värdet som stiger... Men! Det är givetvis ingenting, problemet försvinner med toncillerna!! :o)

Hoppas att han hinner kurera sig till kennelträffen, iaf så att vi kan vara med på träffen på lördagen, söndagen är inte lika viktigt :o)

Träning!

Yes!

Nyss hemkomna från Svedala där vi går på vår hundträning och där vi verkligen trivs så bra. Atte har helt klart börjat lystra mer till oss, samtidigt som jag skrev sist så är där ju en del att jobba på ;o) Men så länge man ser framsteg är det ju riktigt roligt att åka dit och dessutom träna även hemma!

Idag gick vi fot utan koppel för första gången, det mina damer och herrar är ett STORT framsteg för oss :o) Vi gick inte lösa hela tiden, men vi har påbörjat det! Känns så jäkla bra att vi också kan och inte bara alla dom med underlägsna hundar! Det finns alltså hopp ;o)

Operation?

Fortfarande är det ett frågetecken kring lillprins och hans mående, vi ska därför in på sjukhuset en gång till för att ta fler prover. Tycker inte att penicillinet han fick sist har hjälpt någonting i princip, frustar som en häst gör han :oP Mat äter han dock rätt så bra nu. Nu kanske vi kan börja bygga upp lite hull, hade vart fint ;o)

Hoppas ju så att vi slipper operation och att det bara var en infektion, vill ju så gärna vara med på kennelträff som vår uppfödare ska ha i slutet av juli. Då får vi ju träffa massor (förhoppningsvis) med släkt till prins. Ska bli skitskoj!

Operation???

Kanske ska vår lillprins ligga på operationsbordet den 16 juli. Känns konstigt, men om det är bäst för honom så är det givetvis det rätta!

Anledningen?

Han har ätit dåligt ett tag men har ju heller aldrig varit särskilt glad för mat. Men när han dessutom började att frusta mycket, fnysa, snarka och allmänt låta konstigt så tyckte vi att det var konstigt. Så iväg med honom till en veterinär och där fick vi penicillin (tydligen en kraftig sådan). Efter penicillinet blev han mycket bättre och åt mycket (!) och allt var frid och fröjd, tills för en vecka sedan... Då blev det värre än innan och mat var inte intressant för fem öre.. Inte ens filmjölk som han annars älskar... Så vi ringde djursjukhuset i Helsingborg (hade en tid nästa vecka hos den andra veterinären men hon som vi pratade med på sjukhuset tyckte att vi skulle komma in) och åkte in för att få klarhet i det hela.

Lillprinsen sövdes så att de skulle kunna se ordentligt i hans hals och där fanns svaret (?).Hans tonsiller var oroligt röda och visade på en ordentlig infektion i kroppen. Blodprov togs och röntgen gjordes, så nu väntar vi på svar från veterinären (hon ska ringa oss på onsdag) för att se om det är mandlarna som ska väck eller om han har någon annan infektion. Under tiden ska han äta smärtstillande och ännu mer penicillin..

Undrar ju givetvis hur länge han har gått med detta, men förhoppningsvis inte mer än en vecka! Mat får han inte förrän om någon timme och då blir det någon sorts burkmat som blir till vätska (?) när man rör runt.. Ja, jag har ingen aning, men det skulle vara bra. För med tanke på att han inte äter är det svårt att få ner en massa medicin med maten dessutom.. Usch, stackars Prins!

Långpromenad!

Förstår inte varför vi inte utnyttjar närheten till Bruces skog i Helsingborg mer än vad vi gör. Igår gick J och Atte dit på kvällspromenixen och idag var det min tur att ta med lillprinsen dit på den sena mellanrundan. Bra träning är det ju absolut med hundmöten titt som tätt och olika störningsmoment. Känns rätt gött för mig också att ha gått en promenad på ca. 1,5 h för att sen komma hem, göra en god kycklingsallad, hoppa in i duschen o snart dricka en smoothie framför fotbollen ;o)

Vem vinner ikväll? Tyskland-Turkiet? Svårt svårt! Jag tror dock att Tyskland blir för svårt för Turkiet, ett brons kan de dock säkert fixa (om de nu inte möter Ryssland i bronsmatchen vilket jag inte tror.. ;o))

Barbara & Stephanie Keating-"Igår, idag, imorgon" & "En evig eld"

"Igår, idag, imorgon"



Omslagsbild: ISBN 9789146214854, Igår, idag, imorgon

Handling:

Året är 1957, i Kenya kämpar man för självständighet. Tre flickor med vitt skilda bakgrunder blir bästa vänner då de träffas på en internatskola i Kenya. De lovar varandra att ingenting någonsin ska få komma emellan dem. Men när deras ungdomliga idealism möter verkligheten ställs vänskapen på hårda prov. I ett politiskt oroligt Kenya slits deras barndomslöften sönder och flickorna skiljs åt.

Camilla hamnar i 60-talets svängiga modellvärld, Sarah skickas till Irland och universitetsstudier, medan Hannahs familj stannar kvar i Kenya i strävan att få behålla sin farm. 


"En evig eld"


Omslagsbild: ISBN 9789146217138, En evig eld


Handling:

Boken tar vid där den förra slutade, i det tumultartade sextiotalets Kenya, och fortsätter den hisnande berättelsen om den starka vänskapen mellan Hannah, Sarah och Camilla.
Skildringen av de passioner och prövningar som de tre väninnorna genomlever, återförenade av sina starka vänskapsband och sin gemensamma kärlek till sitt älskade barndomsland, blir till en smått magnifik och episk roman. En evig eld är en berättelse som rymmer så mycket: starka känslor, vackra naturbeskrivningar och skildringen av ett samhälle färgat av politiska omvälvningar.

Mitt betyg:
Dessa två böcker fängslar en otroligt mycket. Den exotiska miljön beskrivs tydligt och personernas själ lyser i berättelsen. Rätt så tjocka böcker båda två, men lättlästa! Blev dock lite irriterad på en del händelser, men vad tusan. Lever man sig in i en bok så blir det ju så ;o) Böckerna är fyllda med mänskliga känslor och händelser såsom olyckliga kärleksförhållanden till starka vänskapsband, allt i en salig röra!

Älskar att leva mig in i böcker och försvinna en stund från verkligheten! Det är min frihet! 

Hundkurs!

Yes, vi har precis kommit hem från en mycket bra träning nere i Svedala! Träningen innehöll bland annat fotgående, stanna kvar och inkallning.

Det är verkligen roligt att besöka denna kurs varje gång. Massor med hundar (ca. 20 varje gång) med olika ålder och storlek. Detta gör att vi vid varje nytt moment har otroligt mycket störning. Idag slet sig exempelvis en hund när vi tränade stanna kvar och sprang runt som en tok. Vi gjorde också en inkallning där hundarna skulle ta sig förbi en rad med hundar innan de kom till sin förare.

Atlas skötte sig som en riktig prins idag, så otroligt rolig känsla och jag är så stolt över oss båda! Där är mycket kvar att göra med varje moment, men nu har vi startat på riktigt! Kul!!

Idre here we come!

YES! :o)

Idag blev det bestämt, den 27 december 2008 åker vi upp till Idre med 6 av våra närmsta vänner och deras tre barn. Vi åker sen hem den 3 januari 2009! Hur konstigt känns inte det att planera så långt innan ;o) Men för att vara säkra på en stuga i centrumbyn (med backen direkt utanför stugan) så måste man ju vara ute i god tid. Oj vad vi redan ser fram emot detta! :o)

Det lär ju inte bli någon billig semester med tanke på att vi behöver köpa skidkläder och rubbet, men vad tusan gör  det? Hur ofta får man ett sånt här tillfälle när tiden passar allihop? :o) Härligt!!!!

Om

Min profilbild

Maria